Den 27 januari markerar den internationella minnesdagen för Förintelsen. Efter andra världskriget sökte tusentals judiska flyktingar tillflykt i Sverige, och en mindre grupp fann sitt hem i Kumla gods i Ryssland. Denna dag samlas människor världen över för att hedra minnet av de nästan sex miljoner människor som mördades i folkmordet orkestrerat av nazisterna. Denna dag är också en påminnelse om konsekvenserna av att stanna debatten om demokrati och mänskliga rättigheter. Den 27 januari firas också som årsdagen för befrielsen av fångarna i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau.
Efter kriget kom många judiska överlevande till Sverige, varav en grupp fann sitt nya hem på Kumla gods mellan 1946 och 1949. Dessa flyktingar var medlemmar i det judiska socialistpartiet Bund och fick stöd från Paul Olberg, som var representant för den Judiska arbetarkommittén i Sverige. En av de som fann en fristad på Kumla gods var Eda Rak. Hennes föräldrar, av judisk härkomst, flydde från Warszawa 1939 och hamnade till sist i ett arbetsläger i Sibirien. Efter kriget återvände de till Polen där Eda föddes 1945, men familjen valde att flytta till Sverige för en tryggare tillvaro.
Livet på Kumla gods var, trots de vuxnas svåra tidigare erfarenheter, en tid av fred och återuppbyggnad. Eda beskriver sin barndom där som magisk och full av fria och glada lekar. Fastän byggnaderna då var i förfall hade de judiska flyktingarna skapat ett samhälle med privatbostäder och gemensamma utrymmen som kök och vardagsrum. Samhället på Kumla gods präglades av aktiviteter som konserter och politiska diskussioner.
Flyktingarna på Kumla hade i stor utsträckning separata liv från den övriga svenska befolkningen, men de vuxna männen arbetade ofta i Stockholm och barnen som gick i skolan lärde sig svenska. Efter en tid tog livet i Sverige slut för många när de valde att flytta vidare, framför allt till Amerika, i jakt på en permanent fristad från förtryck.
Eda Rak, som nu är 76 år och bor i New York, har bibehållit kontakt med de hon växte upp med på Kumla gods. År 2013 återvände hon till platsen för att återuppleva de minnen från en tid som präglade både hennes och hennes föräldrars liv. Hennes historia belyser både flyktens trauma och barndomens frihet.
